Hudbristningar

Hudbristningar, eller striae, är linjeformade förändringar i huden som ofta ligger parallellt och kan ha ett lätt insjunket eller rynkigt utseende. De ger oftast inga tydliga symtom, men kan ibland följas av klåda, sveda eller lätt ömhet.

Hudbristningar uppstår i läderhuden, dermis, och hänger samman med att fibroblasternas funktion påverkas. Fibroblaster är de celler som producerar kollagen och elastin, alltså de proteiner som ger huden styrka, elasticitet och spänst.

Hur uppstår hudbristningar?

I det första skedet är hudbristningarna ofta röda, mörkröda eller rödblå. Det är i detta tidiga skede som behandlingen vanligtvis har bäst möjlighet att påverka hudens utseende.

I ett senare skede blir huden över bristningarna ljusare och hudbristningarna övergår till att bli vita. Det sker som en del av kroppens egen läkningsprocess, när huden försöker reparera det skadade nätverket av kollagen- och elastinfibrer.

Det är inte möjligt att helt återställa huden till hur den såg ut innan hudbristningarna uppstod. Däremot kan hudens utseende i många fall förbättras, särskilt om behandling sätts in tidigt.

Lokalisering och former av hudbristningar

Hudbristningar på mage och bröst kan ofta ha ett mer radiärt mönster. På lår och säte är de oftare vertikala och parallella, medan de på rygg och korsrygg ofta ligger horisontellt och parallellt.

När uppstår hudbristningar?

Hudbristningar kan uppstå i alla åldrar. Hos kvinnor ses de ofta under puberteten och graviditeten. Vanliga områden är höfter, lår och bröst.

Hos män förekommer hudbristningar oftare på rygg, korsrygg, axlar och i armhåleområdet.

Orsaker till hudbristningar

Flera faktorer kan bidra till att hudbristningar uppstår. En ökning av kortisol i blodet kan hämma fibroblasternas aktivitet och därmed påverka hudens produktion av kollagen och elastin. Även hormonella förändringar, till exempel under graviditet eller vid användning av vissa hormonella preventivmedel, kan öka risken.

Behandling med glukokortikoider kan också påverka fibroblasternas funktion och minska kollagenproduktionen. Dessutom spelar ärftlighet en viktig roll. Om hudbristningar finns hos nära släktingar är sannolikheten ofta större att de också uppstår senare i livet.

Fig.1. Magrutor och radiella bristningar.

Vem har ökad risk för hudbristningar?

Hudbristningar ses oftare hos:

• personer med övervikt
• ungdomar under puberteten
• kvinnor under graviditet
• personer med täta viktförändringar, till exempel vid snabb viktnedgång
• personer som använder steroider eller glukokortikoider
• personer med ärftlig benägenhet för hudbristningar

Kan hudbristningar förebyggas?

Det finns många produkter på marknaden, till exempel krämer, geler, oljor och andra aktiva preparat, som marknadsförs för att förebygga hudbristningar. Det vetenskapliga stödet för sådana metoder är dock begränsat.

En viktig förebyggande åtgärd är att undvika återkommande och kraftiga viktförändringar.

Intensiv fysisk träning, till exempel träning för tydliga magmuskler, ger inte något säkert skydd mot hudbristningar (Fig. 1).

Behandling av hudbristningar med kemisk peeling

Kemisk peeling med glykolsyra i låg koncentration kan inte direkt stimulera kollagenproduktionen, eftersom syran inte tränger tillräckligt djupt för att påverka fibroblaster och kollagenfibrer i dermis.

Däremot kan behandlingen förbättra hudytan och ibland användas som ett förberedande steg inför andra behandlingsmetoder som verkar djupare i huden. Glykolsyrapeeling kan i vissa fall också kombineras med TCA-behandling (Fig. 2).

Fig.2. Hudbristningar på brösten före och efter TCA peeling och sandabrasion.

Microdermabrasion av hudbristningar

Microdermabrasion bygger på en mekanisk exfoliering av hudens yttersta lager för att stimulera hudens egna reparationsprocesser och främja nybildning av kollagen och elastin.

Behandlingen tar tid och behöver ofta upprepas, eftersom varje hudbristning behandlas stegvis. Efter behandlingen behövs vanligtvis ingen egentlig konvalescens. Microdermabrasion kan i vissa fall kombineras med både glykolsyra och TCA-peeling.

Mesoterapi mot hudbristningar

Vid mesoterapi injiceras särskilt utvalda ämnen i den påverkade vävnaden. Syftet är att stimulera fibroblastaktiviteten i dermis och därigenom stödja hudens kollagenbildning och läkningsprocess.

Mesoterapi kan i vissa fall kombineras med glykolsyrapeeling.

Andra behandlingsmetoder

Farmakologisk behandling

Retinoider, till exempel tretinoin och Retin-A, kan påverka hudens förhorningsprocess och har också betydelse för inflammatoriska processer i huden. De kan dessutom stimulera fibroblaster och därmed stödja kollagenproduktionen.

Bukplastik

Vid hudbristningar på magen kan en bukplastik i vissa fall vara ett alternativ, eftersom överskottshud med hudbristningar då avlägsnas kirurgiskt. En bukplastik innebär samtidigt att ett nytt ärr uppstår. Med tiden mognar ärret, och efter ungefär ett år framträder det oftast som en ljusare linje.

Laserbehandling

Laserbehandling, till exempel med Fraxel-laser, kan användas för att förbättra hudbristningars utseende. Behandlingen skapar kontrollerade mikroskador i huden, vilket stimulerar hudens läkningsprocess och nybildning av hudceller. Huden kan därigenom bli fastare och tjockare, och hudbristningarna mindre synliga.

Metoden kan i vissa fall ge goda resultat vid hudbristningar på till exempel lår och bröst.

Microneedling med dermaroller

Microneedling med dermaroller skapar ett stort antal mycket små kanaler i huden. Hur djupt nålarna går beror på var hudbristningarna sitter och hur omfattande de är.

Behandlingen stimulerar hudens egen läkning och nybildning av kollagen. Det kan bidra till att förbättra hudens struktur och minska både djup och bredd i hudbristningarna.

Vid hudbristningar på till exempel mage och säte kan dermaroller i vissa fall ge goda resultat.